drippdropp

men hur gör man det? vad ska jag tillföra denna blogg, denna värld?

ska jag skriva om mitt jobb på fritids? skriva om hur det känns att stå ute i blåsten och hur man lyckas göra den perfekta ungspannkakan till mellis?

skriva om hur dessa barn får mitt hjärta att smälta, om hur mycket jag tycker om dom och deras egenheter.

säga vad man vill om att jobba men jag gillar det på något vis. jag har ju fått 40 nya vänner i åldrarna 6-9.

men man brottas hela tiden med tanken på att man är ämnad för någonting större? någonting större än en halvtids tjänst på fritids? jag försöker i dessa tankar vända det till någonting bra, herregud ska man klaga?

jag har ett fast jobb. det är inte många i min ålder som kan skryta med det.

men åandrasidan, livet är kort. dina möjligheter är fruktansvärt stora. följ dina drömmar, våga. men vafan jag orkar inte nu. jag gör det snart, chilla.

men man måste se till att det inte blir en tjänst på 75% på samma fritids i några år till. och att man stannar i något tryggt istället för att satsa och vinna. herregud jag låter som en livscoach. men slutklämmen på detta blir, jag är bra. jag ska snart ta över världen. vänta lite. låt mig göra några till ungspannkakor och kasruller med gröt. det är ju gott.